silensium

Sof 12h inatt.
Längtar efter så mycket. Har mycket att stå i. Minst sagt. Känns som om jag sitter på någon sorts transportsträcka, till vad? Sol, tack! Detta regn drar ner en.

Profvade en bro igår, den passade inte, då blir man en smula modstulen. Hade dock fint besök i söndags, och det kompenserar för mycket. Insikten om att jag sedan behöver plöja igenom flertalet kapitel på engelska drar också ner. I vissa avseenden kan jag inte riktigt bestämma mig för hur jag vill agera, bara du vänder ändan till, så får du mitt tunga hjaerta? Jag är nyfiken, trött men ändå vid gott mod. Ibland, eller rättaresagt på senare tid har jag förvånats över mina egna reaktioner. Att de inte är mer radikala. Jag känner liksom inte så mycket, men ändå gör jag det. Förklaring? Nu måste jag göra en djupdykning, stress!

She's obviously loosing some kind of battle.