Det är vardagsförälskelserna (singularis, presens!) som räddar en! Och kära återseenden! Svårt att beskrifva känslan som uppstår i mig när jag hör en fin bit, som liksom sätter sig. Oh! Att det verkeligen fungerar så, det är det finaste. Att det fungerar!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar