Jag kan ju säga såhär. Den senaste tiden har varit fylld med händelser. Både reella ting, men även tankeverksamhet har tagit upp min tid. Alltsedan Lina presenterade mig för en alldeles angenäm hemsida som finns länkad här på bloggen så har jag varit som förhäxad, skulle kunna använda ordet förtrollad, men det är kanske att omtala det i lite för ljuva ordalag. Nåväl, kulorna har haglat iallafall. Halgat i ett retroperspektiv, annars har de väl mer bara fallit. Nog om det.
Allting blir inte alltid som man tänkt sig. Klichévarning på det statementet, men så är det sannerligen. Jag får dock lov att framlägga att fröken är tillfreds. Jag ställer mina krav, jag gör som jag vill. Jag har det riktigt bra här. Jag älskar min lägenhet! Jag älskar min kropp! Ursäkta uttalandet, men man får väl lov att vara nöjd? Jag älskar mitt intellekt och min lilla älskade Hades. Hon är min eviga följeslagare. Hon sover i min säng, hon äter när jag äter, när jag ligger i soffan är hon tamejtusan där också! Kan det bli bättre?
Helgen bjuder på fina strapatser. Det ser jag redan nu. Anna och jag skall umgås på lördagsaftonen och tidigare under dagen skall mor, far, mormor och morfar komma ner hit och vi skall hitta på diverse som att gå ut och äta, flanera på Ikea och umgås! Det skall bli riktigt förnöjsamt.
Och för att slutligen hänvisa till rubriken. Jag och Sara realiserade ut vårt skräp på Marknadsbörsen i lördags, och för riksdalerna som drogs in har jag införskaffat det finaste av armband! Förälskad! Materialist? Inte lika stark som förr, men fortfarande kan ägandeskapet och konsumtionen göra mig lycklig i hjärtat. Mammon hägrar.
Nu skall jag nog förflytta hela rasket en trappa upp i sängen!
